Hemma i Lappland

En gång Lappland - alltid Lappland. Det gäller för många av oss här uppe. Ibland rör vi på oss lite. Flyttar till Australien. Jobbar i Norge. Pluggar i England. Men hemma - det är alltid Lappland. Här pratar vi lite med Magdalena Fjällström, eller Monne som hon kallas.

Var kommer du ifrån och var bor du nu?
Jag är född och uppvuxen i Tärnaby, så att det blev skidåkare av mig är kanske inte så konstigt. 2016 byggde jag ett fantastiskt hus hemma i Tärnaby där jag delvis bor idag. Jag älskar verkligen Tärnaby och Norrland men med över 200 resdagar per år är det lite långt från Tärnaby till övriga världen. Därför har jag skaffat mig ett krypin i Österrike där jag bor under vintersäsongen.

Vad är mest hemma? Är du en sån som behöver en fast plats eller kan du flytta runt utan problem?
Tärnaby är och kommer nog alltid att vara hemma för mig. Varje gång jag rullar in i byn får jag en speciell känsla av att vara hemma, sen om jag kommer bo där när jag blir ¨stor¨ det återstår att se. Jag säger ofta att det vore så skönt att endast ha ett hem, men varje gång jag är på ett ställe en längre period blir jag otålig och vill vidare till något nytt, så jag har nog lite dubbelmoral i det hela, haha!

Hur många säsonger i världscupen? Och hur många till?
Säsongen 2012/2013 debuterade jag i världscupen så nästa säsong blir min åttonde säsong, herregud vad fort liden går! Hur många till är alltid svårt att svara på. Jag känner att jag har mycket mer att ge, många saker jag vill utveckla och än lever jag med målet om att bli bäst i världen, vilket jag hade klart för mig redan som liten flicka då granntjejen Anja Pärson kom hem med sina VM- och OS-medaljer. Dock har jag lärt mig under mina år att det är mycket som ska klaffa och otroligt många parametrar som ska stämma för att man ska stå högst upp på pallen. Därför tar jag ett år i taget och då är det all in som gäller, jag tränar och gör allt jag kan för att närma mig den absoluta toppen. Jag försöker också njuta av att jag faktiskt lever mitt drömliv och är oerhört tacksam för att jag har dom förutsättningarna som jag har. Men med tanke på att de senaste åren känns som en ögonblinkning kan det mycket väl bli åtta år till.

Vilka grenar tävlar du i? Stämmer det att svenskar generellt är mer för de tekniska grenarna och fart är mer för österrikare och schweizare?
Jag tävlar i slalom och storslalom så det kanske stämmer till viss del. När jag var yngre tävlade jag i alla discipliner och tyckte att fartgrenarna passade mig bra då jag var en riktig tuffing. Men när det kommer till att etablera sig i världscupen kände jag att mina förutsättningar var bättre i teknikgrenarna eftersom jag redan som liten tränade mer slalom och storslalom än fart. Det är nog samma för många svenskar då vi i Sverige har mindre skidanläggningar där teknikgrenarna går bättre att träna. För att kunna träna fart krävs mer resurser för säkerhet och betydligt längre backar.

Främsta merit?
Meritlistan som ung är lång med bland annat 3st SM-guld, Ungdoms-OS guld och Junior-VM guld. Man kan kort säga att jag vann allt som gick att vinna. Jag är otroligt stolt över allt jag åstadkom som ungdom men att räkna upp gamla meriter ligger inte i mitt intresse i dagsläget.

Det jag ser som min största merit är att jag kom tillbaka från skadan jag ådrog mig hösten 2014. Under nästan 2,5 år var jag borta från Världscupen vilket i sig var tufft. Men att sedan komma tillbaka äldre men sämre var det som var allra tuffast. Efter att inte kunnat träna ordentligt under så lång tid och även tappat min ranking var det svårt att acceptera de nya förutsättningarna. Att jag, som var van att vinna tävlingar, leverera gång på gång, år efter år nu var sämre än jag tidigare var gjorde mig otroligt frustrerad. Men jag gnetade vidare och efter 5 år utan ett enda poäng var det en 23 årig tjej från Tärnaby som stod med tårarna rinnandes när hon förra säsongen äntligen kvalade in till andra åket i världscupen igen. Där och då kände jag för fösta gången på 5 år att yes, jag har det och i samma sekund var tävlingsjäveln tillbaka med drömmen om att bli bäst i världen. I takt med att resultaten rullade in kom även självförtroendet och rankingen vilket ledde till att jag säsongen som var kände att jag hade alla förutsättningar för att lyckas. Det blev den bästa säsongen i min karriär med en 10e plats som bästa resultat. Nu blickar jag fram emot nästa vinter då det stora målet är VM.

Hur mycket tränar du? Hur har träningen utvecklats under dina år?
Varje dag tränar jag något som i slutändan ska bidra till att jag blir en bättre skidåkare. Vissa dagar är det stenhård styrka på gymmet, och då menar jag stenhård. Det resulterar ofta i att jag måste ta någon lugnare dag innan jag är redo för att köra stenhårt igen. Under de lättare dagarna är det oftast en lång promenad och rörlighet på schemat och under mina vilodagar brukar jag prata med min mentala coach för att känna mig 100% redo inför det som komma skall. Min träning har sett relativt likadan ut under hela min karriär. Upp till att jag var kring 23 skulle jag säga att jag för varje år ökade träningstiden och belastningen. Däremot har jag de senaste två åren trappat ner på antalet timmar men tränar med bättre kvalitet. Nu lägger jag mer fokus på att alltid vara redo för nästa pass och otroligt medveten om vad passet ska ge. Så att jag kan analysera och se om jag fått ut det jag vill och om utvecklingen går som den ska.

Hur mycket resande blir det?
Det är mycket resande. Från första Augusti är det egentligen full körning tills slutet på April.

Bästa och sämsta med resandet?
Det sämsta med att resa är faktiskt att resa. Jag hatar att resa och det är den stora anledningen till att jag skaffat lägenhet i Österrike. Sen tycker jag inte om att vara ifrån familjen. Vi är otroligt tighta och jag älskar verkligen att umgås med dom. När jag är hemma i Tärnaby går det inte en dag utan att vi ses. Mamma, Pappa och min storebror har ställt upp som galningar genom hela min karriär och jag tror det är därför vi alla har ett sånt starkt band, vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans. Jag kan inte komma på något jag gillar med själva resandet. Men resan mot världstoppen, med det fantastiska landslag jag har runt mig är helt underbar. Vi är ett tjejgäng där några tjejer är mina absolut bästa vänner. Vi pushar varandra varje dag till att bli bättre och där bredvid har vi ett gäng tränare som sliter dag in och dag ut för att vi ska uppnå våra mål. Jag älskar verkligen att vara en elitidrottare och sätter stort pris på att jag får leva detta liv.

Till sist då - vad är Lappland för dig?
Det är dit jag kommer när jag kommer hem. Lugnet, friheten och alla minnen man har från olika platser. Att få sitta på en fjällsjö och fiska, att som 6-åring få åka på camping till ja, Vindelälven och slåss med myggen. Alla fjällturer jag haft med min familj och framförallt alla timmar vi tillsammans har haft i slalombacken, det är Lappland för mig!